Blacklight

Är det tragiskt att sitta ensam hemma en måndagkväll och dricka öl?

Inte då!

Inte om man har bästaste kapten Crochet på MSN-fest. Och det blev bara en Norrlands 3,5:a. Den var jag väl värd efter en hel dags pluggande på universitetet. Nu har jag allt läst, förutom en skönlitterär bok, till de kommande veckorna och kan koncentrera mig på fördjupningsarbetet de stunder jag är ledig framöver.

Det verkar som att jag hunnit bli ovan vid ölen dock. Trots att det bara var en 3,5:a som slank ner så blev jag alldeles varm och trött och nästan lite fnissig i min ensamhet (kapten hade då hunnit lämna festen).

---

På tal om Håkan Hellström (rubriken...), så fick hans Ramlar mig att för ett tag sen plötsligt känna mig hemskt gammal. Kanske med all rätt när jag nu är inne på mitt sjätte år här i Umeå. Härom helgen var jag på NH för en festlig kväll och för att vinka av L som nu lämnat stan, och snart också landet. När DJ:n drar igång Ramlar måste jag givetvis lämna mitt stambord för att skutta runt lite och sjunga med. När jag ser på mina meddansare så märker jag att få verkar kunna texten, till och med till refrängen. Många av NH:s gäster den kvällen var nya studenter som var där på inspark. Då började jag tänka på hur gamla (läs unga) de nya studenterna kan vara. De som tagit studenten från gymnasiet i våras är födda 1989. Det betyder att de var elva år då Känn ingen sorg för mig Göteborg kom. Så lyssnade de väl på Smurfhits eller något likande!

Jag som minns det som att det var igår jag var på Håkans spelning, just efter skivsläppet...