Med en dåres envishet...

...återvänder jag, som en brottsling till brottsplatsen, till NH.

När A och jag kom dit, efter en trevlig kräftskiva bestående av räkor och twister, var vi nummer 5 och 6 i garderoben. Till Corona var det si så där tre kilometer kö... Stackar alla ny studenter som inte förstår sitt eget bästa... Några dök lyckligt vis upp senare framåt tolvsnåret.

Många undrar vad tusan jag ser hos NH, eftersom jag är där mer eller mindre varje helg under ett läsår.

Tja, var annars bjuder DJ:ar L och H på BÅDE Jimmy Dean OCH Shut up and sleep with me, och dessutom Punk rock song, Basket case, 800 grader och Drunken lullabies.

Jag bara undrar.

På NH känner man sig dessutom som hemma, oavsett humör. Är jag sugen på att klä upp mig och köra värsta sminkningen, så gör jag det (idag hade jag till och med läppglans!), men jag kan lika gärna dyka upp i mysbyxorna. Och ingen tycker att det ena eller andra är konstigt.

Jag har en svagt formulerad idé om att vidga mina vyer i höst, men kommer för den sakens skull inte lämna NH åt sitt öde!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback