Blacklight

Än en gång möter jag en förälder med registreringsskyltssmyckad barnvagn (barnets namn och födelsedatum är tryckta på en skylt som ser ut som bilarnas registreringsskylt) och som alltid gör sig kräkreflexerna sig påminda hos mig. Min första reaktion är att det är fruktansvärt fult, men det må väl vara hänt att typ ALLA nyblivna föräldrar tycker det är snyggt med något som jag tycker är gräsligt.

MEN, hur smart är det att lämna ut namn och födelsedata på sina små barn till alla man möter som har någolunda ok syn? Jag menar, om det kommer en läskig gubbe (eller tant för den delen) och plockar med sig en barnvagn och han eller hon då kan kalla barnet vid namn lär det ju bli så mycket svårare för alla runt omkring  att förstå att allt inte är som det ska. Barnet kanske också tror att det är en tant eller farbror som det faktiskt borde känna och snällt följa med...

Ja, jag vet att jag börjar bli gammal som bara skriver om barns välbefinnande, men jag kunde bara inte se en registreringsskylt till utan att säga något!

När jag som bäst går och iriterar mig på ännu en "Max 07"-skylt möter jag dessutom en kille med halvlångt, blond, bakåtslickat hår, lååånga spetsiga skor och ett par vita jeans, så trånga att knapparna i gylfen håller på att släppa och sprätta i väg över halva Ålidhem. Ok, det är inne med snortajta popbrallor, men när de sitter så trångt i skrevet att "locket" över gylfen inte ens räcker till att täcka en tredjedel av knapparnas storlek, då kanske man ska börja fundera över att köpa byxor i en storlek större?




Puh! Så, nu har pensionären fått utlopp för sitt missnöje och klagat på dagens ungdom.

---

Tur att det istället finns mysiga hemmakvällar med te, vindruvor och galen katt hos storasysterdyster. Och efter det kan man lyssna på Marcus Birros fantastiska stämma på P4 (lite märkligt bara när de spelar hon-Marie-från-Ateens efter hans inledning... Passar inte riktigt ihop med den Marcus som jag hellst vill ha kvar i mitt huvud)