Blacklight

17.15 var det samling vid samverkanshuset och därifrån gav jag och finaste småländskan oss iväg ner mot älven. Först passade vi på att fylla på vatten och luft på Statoil, sedan rullade vi väster ut längs vattnet. Sol i ögonen och vind i håret - skuggorna bakom oss.

Så snar vi kommit utan för stadsgränsen letade vi upp en fin och stilla udde där vi dukade upp kvällsmat. Tunnbrödsrullar, tomatpaj och te. Mumma! Under måltiden hade vi sällskap av en liten familj som njöt av vårvindarna och vattnet och skickade iväg flaskpost. Hoppas innerligt att de söta små liven får svar en dag. Att en mamma tar sig tid en måndagkväll och cyklar ut på landet med sina telingar för att titta på vattnet och skicka flaskpost gjorde mig alldeles varm i hjärtat och det ingav hopp inför framtiden. Åtminstonde för de här två godingarna.

Turen fortsatte västerut upp till hängbron mellan Baggböle och Klabböle där vi korsade älven och styrde kosan hemmåt förbi gårdar, fiskare, travbanor och annat.

Mycket vackert med älvens strömmar och allt det gröna som målats på staden de senaste dagarna. Och medicin för oroliga själar, tunga huvuden och ledsna ögon. Jag tror all den friska luften faktiskt kommer hjälpa mig sova riktigt gott i natt.

Trots att vi inte cyklat mer än runt två mil var vi ute på vårt äventyr i ungefär fyra timmar och tiden gick inte bara åt till vårt långa fikastopp utan jag har noga dokumnterat vattendrag, cykelkorgar, broar och tunnbrödsrullar med min digitalkamera under många uppehåll längs umeleden. Imorgon ska jag sätta mig och titta igenom bilderna, kanske dyker det upp ett och annat foto här så småning om.

Nattinatt!

Jag har gjort kvartalets inbetalning av TV-licensen.

499 kr

Det är mycket pengar.

Fick två klänningar för 398 kr igår...

Jag brukar nästan skryta med att jag betalar tv-licens. Tänk om det bara fanns reklamkanalerna liksom, inga seriösa program alls skulle finnas!

Men nu kan jag knappt komma ihåg när jag senast tittade på SVT. Just nu ser jag, kanske inte skräpprogram men, i stort sett bara på trean och femman.

Såg på tv-tablån att Peter Birros Arbetarklassens sista hjältar gick i repris på SVT . Jippie! tänkte jag eftersom jag gärna velat se den, men missade den när den gick 1 maj. Tyvärr orkade jag inte se mer än någon minut av Börje Ahlstedt innan jag gav upp och bytte kanal till trean som visade något gammalt avsnitt av Cityakuten.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Jag börjar bli gammal.

När jag var nere på stan och skulle gå och ta ut pengar stod det en kille i nedre tonåren framför den bankomat jag var på väg mot. Han stod och såg skum ut:

Jag menar vem står ensam framför en bankomat, med händerna i fickorna och tittar under lugg från sida till sida!?

Jag lovar att han hade nåt rackartyg på gång.

Så jag gick över gatan till nästa bankomat och tog ut mina kontanter där istället...
Snart köper jag nog en handväska som jag kan hålla hårt i famnen när ungdomarna stiger på bussen.

Senare på kvällen var jag och några kursare på Studion där det var liveband och poppsnören om vart annat. Där konstaterade vi redan i trappen på väg ner till själva Studion att vi nog var bland de äldsta i lokalen.

Först spelade ett band som egentligen borde fallit mig helt i smaken, de hade trombon och sax och hela kittet på scen, men man hade liksom redan hört det förut...

Typiskt gammkommentar!

För fem år sedan hade jag stått och dansat med poptjejerna och klappat i takt med musiken hur mainstreamindie bandet än varit. Men nu vill man liksom ha något nytt, mer genom tänkt, som "överraskar".

När andra bandet började göra iordning på scen för sitt framträdande höll vi alldeles på att få både hjärtinfarkt och hjärnblödning - killarna såg inte ut att vara mer än tolv år gamla! Ska verkligen tolvåringar vistas i miljöer där folk dricker öl, vin och sprit!?!? Tur att man inte får röka på krogen längre, annars hade ju kidsen blivit helt förstörda...

Ok, nu antar jag att killarna inte var riktigt så unga som tolv, sångaren hade i alla fall passerat målbrottet, men de kan inte ha varit mer än typ sexton. Dock förvånades jag när de sen satte igång att spela. Tittade man inte på dem så kunde man tro att det var en medelålders man som sjöng. Han hade en mycket mogen röst och det var inte ett spralligt, rockigt, gladpoppigt sound som fyllde Studion, vilket jag ahde förväntat mig efter att ha studerat hattar, uppvikta jeans, långa hår och shorts, utan istället ett ganska vemodigt och fylligt sound. Jag kunde inte låta bli att tänka att det skulle låta ungefär så om man korsade Weeping Willows, Leonard Cohen och New Order.

Detta fick mig att känna mig ännu äldre eftersom jag la huvudet på sned och log och tyckte de var så söta de små gubbiga pojkarna.

Trots att småkillarna faktiskt var riktigt bra så började åldern ta ut sin rätt och vi blev trötta och gick hem efter lite drygt tre låtar.

Att i baren helt plötsligt få syn på en av sina elever som glatt vinkar åt en får en inte heller att direkt känna sig yngre, det kan jag lova.

Dessutom kom vi på oss själva med att oja oss över att det emellan banden spelades så hög musik att det var omöjligt att sitta och prata. Och då var det ändå Dennis Lyxén som stod för dj-andet, vilket borde fått mig att skutta av pur glädje, men åldrig som jag är nöjde jag mig med att klappa takten lite lätt med handen på låret när han spelade Bowies Rebel, rebel. Samtidigt tittade jag ut över dansgolvet där popkidsen dansade och hoppade och studsade - och plötsligt stannade jag upp mitt i mitt taktklappande. Jag kom på att vissa där inne var så unga att de kanske inte ens visste att det var Dennis Lyxén som stod där i djbåset! I och för sig är vi i Umeå och det vore konstigt om det fanns en umebo som inte kände till honom. Men tiderna förändras ju. Herr Lyxén hade inte ens svartfärgat hår längre så... vem vet.

Men istället råkade jag gå in på Jonas Gardells hemsida.

Nu har jag suttit och läst hans dagbok och druckit oboy i två timmar.

(MSN-diskussion strax efter kl 22.30 fredag kväll)

Blacklight säger: Oh no! Nu när de har invigt nya ntk-kårhuset... Då kommer de ju inte ha Tältet något mer!

Storasysterdyster säger: jag veeet

Storasysterdyster säger: massor med tradition som går i graven

Storasysterdyster säger: som att vi när vi kommer tillbaka från sommarlover super oss dyngraka och fuldansar med en massa töntar i overaller?

Blacklight säger: Precis! Det kan man väl inte göra innomhus heller!?!

Storasysterdyster säger: exakt!

Blacklight säger: Usch, nu blev jag nedstämd. Säga vad man vill om dyngraka guppis och overallnissar, men Tältet är ett apskönt koncept

Storasysterdyster säger: ja det är det verkligen

Storasysterdyster säger: nedstämd är ett bra ord