Blacklight

Kunde omöjligen somna igår kväll fast jag var så trött att jag var yr. Framåt morgonen måste jag ändå ha somnat för strax innan halv tolv vaknade jag och kände mig bakis som aldrig förr, trots att min enda synd igår var ett glas coca cola. Jag som sett fram emot att vakna tidigt och gå på morgonpromenad i vårsolen.

Nåja, vackert väder är det trots allt som tusan så jag knatade mina hundra meter till affären och köpte frallor. Dessa intogs, inte i det gröna, men i alla fall ute i solen. Riktigt skönt.

Tänkte även passa på att vara lite flitig och hade plockat med mig mina religionsböcker ut för att studera lite. Innan jag kämpat mig igenom inledningen på boken om nyreligiositet i Sverige höll jag dock på att få nervsammanbrott. Någonstans från en lägenhet på gården ylad en stackars hund oavbrutet. Jag försökte att inte lyssna men det lät som att den var riktigt olycklig. Kan man inte ta hand om en hund ska man inte ha någon hund. Kan inte hunden vara ensam hemma ska man inte lämna den ensam hemma.

Nu är det ganska svårt att avgöra från vilket håll ljudet kommer inne på en gård omgiven av tegelhus, men jag misstänker att det kom bortifrån 18c... Där bor det nämligen en hund som har för vana att yla ganska ordentligt och jag tycker inte att hans husse borde få ha kvar honom. Inte för att hunden inte verkar skötas ordentligt egentligen, han ser jättefin ut, men som sagt han ylar dagarna i ända och jag vet inte om det beror på att han är ensam hemma eller om han bara gör det ändå. Men det värsta är att hans dumma husse inte gör vad han kan för att uppfostra honom. Han har setts hetsa hunden mot älskade lilla finkissen vilket så klart ledde till att hunden vid ett stressat och trängt tillfälle gick till atack mot stackars kissen, som höll på att bli av med både bakben och mental hälsa.

Nu siter jag istället inomhus, uppkrupen i soffan med fleecefilten över mig och försöker komma igång med läsandet igen.