Blacklight

Har varit på julfest ikväll. Kul tillställning med god mat, trevligt sällskap, sång och dans. På grund av trötthet och aningens huvudvärk gav jag upp tidigt (midnatt får räknas som tidigt i NH-sammanhang, förra helgen gav vi oss inte förän halv nio på morgonen) och efter endast en öl.

Nu, två timmar senare ligger jag fortfarande med uppslagna ögon och kan inte förmå mig att slappna av och somna.

- Åh, typiskt, som Nalle Puh skulle ha sagt.

Tänkte ju att jag istället skulle kunna komma upp tidigt och plugga imorgon.

---

Fast jag har kommit på att jag kanske borde bli manusförfattare till såpoperor istället för gymnasielärare. Scen på scen, som lätt skulle platsa i både Våra bästa år och Glamour, spelas upp i mitt huvud nätter som den här. För att inte tala om de ändlösa dialogerna som såklart råkar överhöras av precis den person som måste höra det för att historien ska få en ny vändning.

Och där fryser vi bilden, rullar eftertexterna och väntar med spänning på morgondagens avsnitt.

Urk.