Blacklight

Stora planer!

Egentligen är det inte jag som ska ta på mig äran för dessa fenomenala affärsplaner, utan det är Kapten Crochet som mycket vänligt bjudit in mig att dela dem med henne.

Då vi är rädda att det förekommer spionage där mörka krafter försöker knycka idéerna och förvrida dem till onda oigenkännligheter, kan jag tyvärr inte berätta närmare vad de handlar om men vi kan lova att ni kommer ha stor glädje av den färdiga produkten...

Jag har fått en förfrågan om att dela med mig av bilder från min vardag, på sådant som damsugare, nycklar och annat viktigt, men tyvärr har jag inga batterier i kameran just nu och pennmonstret verkar inte bara ha ätit upp min lila skolpenna utan även smaskat i sig min batteriladdare - den är puts väck! Och då är det svårt att fota :(

Lovar att återkomma med upplysande bilder så snart laddaren kommit till rätta eller jag fått för mig att köpa hem vanliga batterier. Bland annat har jag haft för avsikt att visa min nya DVD-spelare och rea-skorna och varför inte pärmarna jag köpte idag och gymbollen som hoppade ner i kassen istället för den planerade baddräkten...

-Och min fina nyckelring såklart! Den har jag glömt att skryta om. Den fick jag härom veckan och är mycket stolt över den. På ena sidan är det en bild på en ko, och de kloka orden: "Tid är bara nåt dom har hittat på."
Tänk på det kära vänner när de onda försöker stressa upp er!

Det stora äventyret började egentligen redan då jag med nöd och näppe undkom med livet i behåll när jag skulle plocka ut ryggsäcken ur klädkammaren. Trots risk för klädras lyckades jag få tag på ryggsäcken och få igen dörren om alla kläder och annat skräp som "städades" undan i helgen.

Utrustad med långkalsonger, pälsmössa (eller så nära man kan komma utan att ha ett dött djur på huvudet), extra sticktröja och lurvigaste vantarna gav jag mig ut i kylan. Trots mina enorma förberedelser vad gäller kläd- och mössval så nöp det ordentligt i kinder och ben när jag äntligen var framme vid Strömpilsplatsen.

Väl hemma igen kan jag konstatera att människan denna gång besegrade naturen och att jag undkommit strapatsen med endast ett skärsår i fingret och några rödblommiga, kylnupna partier här och var på kroppen. Och med tanke på att det nu mer står en DVD-spelare och ett par nya skor i min lägenhet så måste jag säga att det var värt det!

Efterfest fredag natt/lördag morgon.

Jobb lördag natt/söndag morgon.

Svårt att koncentrera sig på de abrahimitiska religionerna söndag kväll då...

Men roligt har jag haft det :D

Alltid när den skyldige i en kriminalserie blivit gripen och insett att han/hon inte kan komma undan begär han/hon att få tala med sin advokat innan förhören fortsätter. Nu undrar jag - har alla människor en egen advokat? Vanligt folk alltså. Vanligt folk som aldrig tidigare varit i klameri med rättvisan? Borde jag också skaffa en?

(Ja, jag hann klämma in slutet på Criminal minds, Law & order och reprisen på Navy CIS efter religionprogrammen. Nu är det visst CSI också och de håller på med sånt där coolt spray som gör att man ser borttvättat blod i mörker...)

Jag har haft många goda idéer på ämnen och frågor som jag tänkt avhandla här, men så snart jag kommer i närheten av en dator blir det helt tomt i huvudet. Jag skyller på tentaångest. Vi får se hur det blir på torsdag...




VILLINTEVILLINTEVILLINTE! Jag är så trött på de gamla filosoferna. Varför skulle de ändra från hemtenta till salstenta precis lagom till jag skulle läsa den här kursen? Det måste vara en komplott...